Tankar och gnäll

Har funderat en hel del kring Diddi och stödfarmor en tid. Jag vet inte hur vi ska göra, Diddi har fått för sig att stödfarmor kan dö när hon är där pga att Diddi tycker att hon e gammal. Sen så tycker Diddi att allt är obehangligt och jättttttte läskigt om hon inte är med mig. Jag börjar få slut på energi nu och blir irriterad när hon hänger på mig. Vet ju att det inte är hennes fel att hon beter sig som hon gör, men det sliter på en. Alltså frågan är hur vi ska göra med stödfarmor, hon är en underbar person som betyder mycke för oss men Diddi klarar inte av att vara borta. Diddi har dåligt samvete för att hon inte klarar av det men blir oerhört panikångest slagen när det blir prat om att åka iväg. Så jag måste rådfråga BuP coh Hab vad dom tror är bäst. Visst vi behöver ladda med energi jag å Peter men Diddis mående kommer först. Vi får väl ta varannan helg eller varannan dag när det går att göra så. Jag ska börja simma så fort jag får hem min baddräkt och då får Diddi följa med för jag kan ju se henne hela tiden när jag simmar, iaf om jag simmar i vår simhall. Sen så har jag lovat mig själv att 1 gång i veckan åka på friskis å svettis å således fixa barnvakt till Diddi om Peter jobbar. Hela jag är totalt väck. Ja jag är gnällig nu, men det får jag vara för det är min blogg! Ibland funderar jag på hur det skulle vara om båda dom yngsta var "normala", fast jag kan lova att jag inte ångrar en dag av deras liv. Jag älskar ALLA mina barn oerhört mycke, dom är mitt allt! Jag har lärt mig massor under dessa snart 16 år som jag aldrig skulle ha lärt mig om dom varit "normala" å jag e tacksam för allt. Jag har stridit som en varghona om många saker gällande mina barn och då inte bara mina npfare utan även dom stora tjejerna. Jag har fått överbevisa många när jag blott 17 år gammal fick min första dotter och även när min andra dotter kom då jag var 18 år. Många såg ner på mig av dom"vuxna" men vet ni jag klarade det alldeles utmärkt!Jag har lärt mig så mycke om folk och deras trångsynthet om allt, jag får fortfarande slåss för att få vara jag och för mina barn, så kommer nog hela livet se ut. Jag har inte stort nätverk runt mig men jag har några få och dom beyder massor för mig och familjen. Nej man kanske skulle göra lite nytta på jobbet då.