Natt

Ja då tycker Diddi att vi sovit klart. kl 1:30 gick det inte längre. Man kan ju tycka att en snart 11 år flicka borde kunna sova en hel natt men så är det inte i våran familj. Så nu ligger hon här i soffan och tittar på barbapappa och jag sitter med min lilla dator och ögonen går i kors på mig. Hon är speedad så det heter duga, hon pladdrar med mig så öronen blöder snart.Jag hoppas innerligen att dom kan ge henne nåt bättre att sova på för snart blir jag knäpp(are). Sånna här nätter när jag e såhär trött undrar jag hur det skulle vara men barn som inte har diagnoser. Dom sover när dom ska, visst toåringar sover lite si och så men dom sover! Trots att jag ibland önskar att mina yngsta vore diagnosfria så skulle jag aldrig vilja byta. Jag lär mig så otroligt mycke tack vare mina barn. Det som är mest jobbigt är omgivningen som inte förstår. Finns dom som säger , det är bara att säga åt henne att ligga kvar i sängen så somnar hon till slut. Men det går inte och hon somnar INTE om. Sen så har jag fått höra att låt henne gå upp då och sov vidare själv, men hallå hon är INTE som andra barn. Hon gör sig illa och hittar på massa tok, att förmana och ge förbud fungerar inte på dessa barn, när ska ni förstå det? Som tur är förstår några iaf hur det är och det är jag tacksam över. Nu ska jag ta lite kaffe och försöka vila lite trots hennes pladdrande ska ju som sagt till Bup kl 9 idag.